söndag 10 december 2017

Funderar på tre innehav


Då och då dyker det upp någon nyhet som sätter frågetecken för ett innehav; en huvudägare eller ledningsperson som säljer stort, en oväntat dålig rapport, något politiskt beslut som påverkar förutsättningarna. Ibland är slutsatserna lätta att dra, ibland är de riktigt svåra. Just nu funderar jag på framtiden för tre innehav, och anledningarna är mycket olika:

B & C Speakers. Företaget har tidigare haft en riktigt stark balansräkning, men efter att en större extrautdelning nu följts av ett helt lånefinansierat förvärv, är jag inte längre lika imponerad av hur ledningen manövrerar finanserna. 

För att stanna kvar som aktieägare behöver jag bättre förstå och tro på förvärvet av högtalartillverkaren Eighteen Sounds. Är det en förstärkning, vilket jag får intrycket av när jag läser högtalarkunniga kommentarer? Eller har man spätt ut de lönsamma högtalarna för konsertlokaler och biografer, där man har en mycket stark marknadsposition (och som var avgörande för mitt köp)? Jag är för dålig på finliret för att kunna bedöma, men spontant är jag skeptisk, och börsen har inte belönat aktien efter att förvärvet presenterades. 

Shoprite. Sydafrikas ledande livsmedelskedja hade en bra månad på börsen under november, men har sedan dragits ner av en redovisningsskandal modell större inom handelskonglomeratet Steinhoff, med samma huvudägare och ordförande som Shoprite. Steinhoffs afrikanska (och i Johannesburg noterade) dotterbolag är (eller var?) dessutom på gång att samla ihop till en majoritetspost i bolaget. Detta efter att ett försök att fusionera verksamheterna havererat tidigare under året.

Självfallet väcker det här frågor. Samtidigt är Shoprite inte en del av Steinhoff-koncernen, utan ett självständigt bolag, med vad som förefaller vara en stark egen identitet. Och det finns inga som helst tecken på att något liknande skulle utspela sig inom bolaget. Jag har valt att behålla, och ser i situationen också en liten förhoppning att huvudägare Christo Wieses imperiebyggande tar stopp, och att detta välmående bolag får fortsätta att stå på egna ben.

Unilever Indonesia är ett riktigt fint företag, med svårslagna konkurrensfördelar, men värderingen är också hög, och bygger på förväntningar om en stabil och god tillväxt. På senare tid har dock tillväxten stannat av, och när jag i samma veva läser att VD:n konstaterar att de stora varumärkena inte längre betyder lika mycket, blir jag fundersam. Även om trenden inte är ny, är det en kommentar värd att notera. Samtidigt jobbar Unilever Indonesia mycket medvetet med lokala varumärken, och man är dessutom klassade som ett av världens mes innovativa företag. Jag har ett riktigt långt tidsperspektiv här, och har betydligt längre till ”sälj”... Men det är en trend att följa.

Vad säger du om mina funderingar? 

Funderar på tre innehav


Då och då dyker det upp någon nyhet som sätter frågetecken för ett innehav; en huvudägare eller ledningsperson som säljer stort, en oväntat dålig rapport, något politiskt beslut som påverkar förutsättningarna. Ibland är slutsatserna lätta att dra, ibland är de riktigt svåra. Just nu funderar jag på framtiden för tre innehav, och anledningarna är mycket olika:

B & C Speakers. Företaget har tidigare haft en riktigt stark balansräkning, men efter att en större extrautdelning nu följts av ett helt lånefinansierat förvärv, är jag inte längre lika imponerad av hur ledningen manövrerar finanserna. 

För att stanna kvar som aktieägare behöver jag bättre förstå och tro på förvärvet av högtalartillverkaren Eighteen SoundsÄr det en förstärkning, vilket jag får intrycket av när jag läser högtalarkunniga kommentarer? Eller har man spätt ut de lönsamma högtalarna för konsertlokaler och biografer, där man har en mycket stark marknadsposition (och som var avgörande för mitt köp)? Jag är för dålig på finliret för att kunna bedöma, men spontant är jag skeptisk, och börsen har inte belönat aktien efter att förvärvet presenterades. 

Shoprite. Sydafrikas ledande livsmedelskedja hade en bra månad på börsen under november, men har sedan dragits ner av en redovisningsskandal modell större inom handelskonglomeratet Steinhoff, med samma huvudägare och ordförande som Shoprite. Steinhoffs afrikanska (och i Johannesburg noterade) dotterbolag är (eller var?) dessutom på gång att samla ihop till en majoritetspost i bolaget. Detta efter att ett försök att fusionera verksamheterna havererat tidigare under året.

Självfallet väcker det här frågor. Samtidigt är Shoprite inte en del av Steinhoff-koncernen, utan ett självständigt bolag, med vad som förefaller vara en stark egen identitet. Och det finns inga som helst tecken på att något liknande skulle utspela sig inom bolaget. Jag har valt att behålla, och ser i situationen också en liten förhoppning att huvudägare Christo Wieses imperiebyggande tar stopp, och att detta välmående bolag får fortsätta att stå på egna ben.

Unilever Indonesia är ett riktigt fint företag, med svårslagna konkurrensfördelar, men värderingen är också hög, och bygger på förväntningar om en stabil och god tillväxt. På senare tid har dock tillväxten stannat av, och när jag i samma veva läser att VD:n konstaterar att de stora varumärkena inte längre betyder lika mycket, blir jag fundersam. Även om trenden inte är ny, är det en kommentar värd att notera. Samtidigt jobbar Unilever Indonesia mycket medvetet med lokala varumärkenoch man är dessutom klassade som ett av världens mes innovativa företag. Jag har ett riktigt långt tidsperspektiv här, och har betydligt längre till ”sälj”... Men det är en trend att följa.

Vad säger du om mina funderingar? 

söndag 3 december 2017

Micro Mechanics - ett ”litet” verktygsföretag


Jag investerar i bolag där jag slipper ta ställning till kommande teknikskiften. Helt enkelt vill jag undvika bolag vars starka marknadsposition bygger på produkter som snart kan gå ur tiden. I värsta fall snabbt, och i alla fall svårförutsägbart när. Svenska Facit var världsbäst på mekaniska räknemaskiner, finska Nokia dominerade den tidiga mobiltelefontillverkningen. Båda gjorde ödesdigra felbedömningar, och båda förpassades på ett brutalt sätt till historieböckerna. Facit vägrade att se de japanska miniräknarna, eller satsade i alla fall inte tillräckligt, Nokia trodde inte på smartphones. Därför finns inte elektronik i min portfölj. Jag har inte kunskapen att förutse teknikskiften, och vill inte gå på pumpen.

Micro Mechanics tillverkar verktyg och kritiska komponenter för halvledarindustrin, som i sin tur tillverkar komponenter som finns i all vår elektroniska utrustning. Det handlar om verktyg mm för framställning av halvledarplattor, och för tillverkning och testning av halvledarkomponenter. Verksamheten startade 1983 i Singapore och har större delen av tiden vuxit med en fin stabilitet. Produktion finns nu i fem länder: Singapore, Malaysia, Filipinerna, Kina och USA, och halva omssättningen finns i Kina och Malaysia.


  • 2003-2008. Företaget börsnoteras 2003, och några år av riktigt stark utveckling följer. Omsättning nästan fördubblas under perioden, och vinsten mer än fördubblas.
  • 2009-2011. Finanskrisen 2009 slår hårt på både omsättning och vinst, men utvecklingen vänder snart uppåt igen.
  • 2012-2014. Utvecklingen går trögt, företaget talar om ökad konkurrens, och osäkerhet runt om på marknaderna. Utvecklingen ser dock inte ut att bero på lägre efterfrågan på halvledare generellt. 
  • 2015- . Åter en period av stark utveckling. Det senaste kvartalet var extremt starkt, omsättningen ökade över 30 %, vinsten över 50 %. 

Vad gör mig intresserad?

Fångar behovet av halvledare, undviker skiften och konsumentmönster. Halvledarindustrin växer, sakta men säkert, och i genomsnitt med några procent per. Företagets produkter behövs dessutom oberoende av vilken teknisk produkt det handlar om. Det här har gjort att man kunnat växa oberoende av om det handlat om smartphones eller Nokias gamla tegelstenar. Som ägare behöver jag inte fundera över vart tekniken tar vägen, och vart kundströmmarna går, så länge halvledarna behövs och företaget åtminstone behåller sina marknadsandelar

Hög lönsamhet, stark marknadsposition? Lönsamheten är god (ROE 27 %) samtidigt som tillväxten varit och är fantastisk. Allt detta talar för att man gör något rätt, och har gjort under en lång tid. Ett djupt teknikkunnande verkar finnas, och kundbasen förefaller vara bred med 600 aktiva kunder. Dock saknas infon  om marknadsandelarna. Konkurrenterna finns, men är enligt företaget få, i alla fall i Asien,  och dessutom sägs ingen ha bredden som Micro Mechanics. Kanske en konkurrensfördel i sig? Vid en titt här hemma förefaller Sandvik att i någon mån överlappa.


Fin historik, stark balansräkning, rimligt pris. Historiken är stark, omsättningen ökar stabilt, balansräkningen saknar räntebärande skulder. Vissa hyreskontrakt finns dock. Lönsamheten imponerar som sagt, trots att 1/3 av tillgångarna är kassa. Kassaflödet betalar allt, och ökar på kassan. 50-60 % av vinsten delas ut och räcker till 3-4 % i direktavkastning. Priset p/e 17-18 kan jag inte se annat än som attraktivt. 

Prisad ledning, ledarskap som äger. Micro Mechanics kontrolleras av grundaren och VD:n Chris Borch, men också övriga ledande befattningshavare, har betydande aktieinnehav. Företaget har dessutom ett antal gånger prisats av Singaporebörsen (inom kategorin smalcap <300 miljoner Singaporedollar) både för ledarskap (best managed board, senast 2017) och för transparens och investor relations.

Vad gör mig tveksam?

Utanför min bekvämlighetszon. Jag känner mig inte helt övertygad att jag i alla delar kan bedöma händelserna i sektorn och företaget. Finns det någon punkt i halvledarnas utveckling där företaget kan få problem, t ex? Redan i analysen ser jag mina begränsningar, jag har t ex svårt att värdera hur spelplanen i alla delar ser ut, vilka som är konkurrenter i olika delar osv.

Har man moat? Hur starka är konkurrensfördelarna, och hur mycket handlar företagets fina utveckling om att man seglat på en positiv trend? Består konkurrensfördelarna den dag marknaden viker? Något som talar till företagets fördel är att man klarade finanskrisen utan förlustår, och med bara ett litet hack i tillväxtkurvan 2009. Redan 2010 var omsättningen större än 2008. Utvecklingen 2012-14 visar dock på att man lever på en mycket konkurrensutsatt marknad.

Jag har köpt en post på ca 8 % av portföljen. Utveckling, pris, och möjligheten att fånga teknikutvecklingen utan att behöva bedöma kommande teknikskiften tilltalar mig. Lönsamhet och historik talar för att man gör mycket rätt, och får kompensera för svårigheterna att värdera spelplanen och konkurrensen.

Aktien handlas på börsen i Singapore, vilket ger maxcourtage, dessutom gäller förvaring i traditionell depå. Men ingen källskatt kompenserar!

Vad säger du?

söndag 19 november 2017

Kassaflödet - något att ha koll på


Långsiktig investering skrev för några veckor sedan på temat, och det inspirerade. För mig är kassaflödesanalysen helt avgörande när jag tittar på ett bolag, det handlar nämligen om företaget kan generera kapital, både för tillväxt och utdelning, och hur man använder sina tillgångar.

1. Hur klarar man kapitalbehovet? Begreppet fritt kassaflöde är helt centralt här. Det handlar om rörelsens kassaflöde minus de löpande investeringarna. Det kapital som finns kvar för att betala utdelning, köpa tillbaka aktier, göra förvärv osv. I min analys är det viktigt att det fria kassaflödet är positivt, växande och täcker allt utom större förvärv. Man ska inte låna till utdelning och återköp av aktier, och man ska visa kraft att förvärva utan långsiktigt stigande skuldsättning.

2. Är resursanvändningen effektiv? Goda vinstmarginaler, och stigande vinst säger inte allt. Lagret ska omsättas och inte växa, pengarna från försäljning samlas in och omsättas. Växande lager kan antyda att man har en feldimensionerad produktion, växande fordringar att man har för långa betalningstider, eller i värsta fall kunder som har svårt att betala. Med ett svagt kassaflöde följer större kapitalbehov, och ofta högre skuldsättning.

3. Är vad det är. Resultaträkningen innehåller t ex poster som avskrivningar och (ibland) nedskrivningar, poster som kräver att bedömningar görs, i och för sig utifrån givna regelverk. Ibland hittar vi också vinst som inte kommer direkt från verksamheten, som vid avyttringar, men som ändå påverkar det ofta använda p/e-talet (pris/vinst). Här gäller det att att titta bakom innan man jämför. Liknande är det med balansräkningen där tillgångarna ska värderas. Kort sagt, resultat- och balansräkning är redovisningstekniska konstruktioner som det inom vissa ramar går att skruva på. Kassaflödet är vad det är: pengar in, pengar ut. 

Ett belysande exempel på hur en resultaträkning förutsätter bedömningar är Vitecs senaste kvartalsrapport, där man diskuterar vad som är en rimlig avskrivningstid för företagets utvecklingskostnader.

Ett starkt och växande kassaflöde visar i mina ögon tydligare än något annat att förutsättningarna finns där. Därför tittar jag först på kassaflödet.

Hur gör du?

söndag 5 november 2017

Portföljrapport: vin, bröd och några funderingar

 
Dags för en ny portföljuppdatering, och lite har faktiskt hänt den senaste månaden:

Vin blev till bröd. Har under en längre tid funderat över vinbolaget Concha y Toro. Framför allt var det stora volymförluster vid prishöjningar (som gjordes för att kompensera för negativa valutaeffekter) som fick mig på säljtankar. Företagets varumärken är inte så starka som jag nog trodde när jag gick in i bolaget. När aktien tog ett skutt uppåt (utan nyhet), sålde jag. Inklusive utdelningarna blev det nästan på kronan +-0. 

Pengarna åkte in i mexikanska Gruma (som jag skrev om i början av hösten) med fina marknadspositioner inom majsmjöl och -bröd, inte minst i Mexiko och Nordamerika. Inte någon raket, men räknar med att bolaget långsiktigt kommer att segla på en ökande grupp Hispanics i USA.

En ny hemlighet. Den brittiska tillverkaren av spaltventilation Titon Holdings avslöjades och analyserades för ett par veckor sedan. Sedan några dagar finns dock ett nytt "hemligt" innehav i portföljen. Det handlar om ett välskött, snabbväxande, exotiskt bolag som seglar på en tekniktrend. Att det är exotiskt förklarar också den stora posten, vill helt enkelt ha ett procentuellt rimligt courtage. Men mer om bolaget senare, inom några veckor kommer en presentation.

Det senaste köpet innebar att jag (tyvärr) tillfälligt fick tömma min sedan en tid välfyllda kassa. Nu är ska den upp till åtminstone 5 % innan det är blir aktuellt att handla.

Funderar på några innehav. Tycker att portföljen har blivit väl bred med sina nu 16 innehav. Den kanadensiska vintillverkaren Andrew Peller har jag haft frågetecken på en tid, men den senaste rapporten var stark, och tillväxten verkar ha tagit fart igen. Sydafrikanska Shoprite har tankar på att ge sig in i Östeuropa, dessutom har huvudägaren med möjlig dold agenda nått en majoritet i bolaget. Det här har fått mig att tveka över innehavet. Men den senaste uppdateringen var positiv, med en stark utveckling på hemmamarknaden. Dessutom kan ett spännande intåg i Kenya vara på gång. Nya Zeeländska äppelodlaren mm Scales får vissa  problem om det utländska ägandet passerar 25 %, och man ligger relativt nära. Landets regering lär heller inte lägga om den protektionistiska politiken. Här ser vi också att flera i ledningen har minskat sina innehav. Jag tycker dock att det ser fundamental starkt ut, och maxcourtaget gör att delförsäljning inte är aktuell för mig.

Ett par av innehaven, Titon Holdings och Brampton Brick, behöver också ökas försiktigt för att klara 4 %-spärren. Möjligen inväntar jag kommande rapporter där.

Vad säger du? Vad borde jag sälja?

söndag 22 oktober 2017

Titon Holdings: Billigt, tråkigt, spaltventilation

 
Tråkigt=bra har nästan blivit en grej för många av oss som letar prisvärda aktier. Min senaste upptäckt lever helt klart upp till den logiken. Ja det handlar om spaltventilation, sådana där små ventiler som ni kanske har ovanför fönstren?
 
Brittiska Titon är stora på området, men väldigt små på alla andra sätt. Ja med ett marketcap på 150 miljoner kr skulle man nästan kunna göra anspråk på en styrelseplats om man väljer att sälja och investera sin (övervärderade) villa. Företaget bildades 1972, blev publikt 1988, och har under långa perioder levt en tämligen tynande tillvaro. Genom gnetande och en stark balansräkning har man dock överlevt trots att fönsterventilation länge inte var någon het bransch. Överlevt för att nu uppleva en renässans för företagets produkter.
 

Utvecklingen så långt jag tittat kan delas in i tre perioder:
  • 2001-2008. I princip hela omsättningen i Storbritannien. Omsättningen ökar långsamt, samtidigt som man har allt svårare att upprätthålla lönsamheten. 
  • 2008-2012. Omsättningen sjunker i finanskrisens fotspår. Man startar produktion av mer avancerade produkter, s k forcerad ventilation med värmeåtervinning (2007). Joint venture bildas i Sydkorea för både produktion och försäljning (2008). Bakom finns nya regler i landet om krav på luftmiljön inomhus.
  • 2013-2016. Utvecklingen tar fart, först i Sydkorea, och så småningom också i Storbritannien, och i övriga Europa och USA.
  • 2017. Första halvåret är starkt, och visar inga tecken på att beslutet om Brexit har skadat företaget. Snarast har det försvagade pundet fått fart på exporten (även om det också gör vissa inköp dyrare). Justerat för valuta är omsättningstillväxten hela 20 %, vinsten per aktie +34 %. 

Vad gör det här bolaget intressant?

Energieffektiva hus kräver ventilation. Titon seglar på en trend av energieffektivisering. Nya hus byggs extremt energieffektiva, gamla isoleras och utrustas med täta fönster. Det här kräver extra ventilation för att undvika kondens, och i förlängningen mögelskador. Samtidigt ställer lagstiftningen krav på luftkvaliteten inomhus. Storbritannien och Sydkorea är goda exempel, liksom Sverige där Boverket utfärdar riktlinjer. För de äldre husen passar den enkla spaltventilationen, för nya energieffektiva hus marknadsför man forcerad ventilation med värmeväxlare, som radikalt minskar värmeförlusterna. Här ser man en särskilt fin utveckling för exporten till övriga Europa.

Marknadsledare, men inte dominant.  Företaget är marknadsledare inom spaltventilation, både i Storbritannien och i Sydkorea  Dock är man inte dominant, och frågan är hur stora marknadsandelar man har?För den mer avancerade ventilationen talar man bara om "starka konkurrensfördelar" i Storbritannien.

Långsiktiga ägare, ledning som äger och ökar. Företagets ledning visar att man tror på bolaget. Ordföranden äger närmare 10 %, och har ökat de senaste åren. Även VD är storägare och har någon %. Huvudägaren tillika grundare och vice ordförande ligger kvar med 16-17 %. Som sagt, de tror helt klart på sitt bolag!


Starka finanser, fantastisk värdering. Ett företag som lever upp till min mycket konservativa syn på balansräkningar; inga räntebärande skulder, inga större leasingkontrakt. Kassaflödet var något ansträngt under 2016, som en följd av ökande lager och fordringar, men så befinner man sig i en tillväxtfas. Men för första halvåret 2017 ser det bättre ut. Lönsamheten är stigande och närmar sig ROE 15 %. Den sydkoreanska verksamheten är klart mest lönsam med ROA på 20-25 % (!). Men det som fascinerar mest är prislappen: p/e 8 eller p/b 1,1. Det här bolaget värderas alltså som om man förväntas att inte tjäna en krona... 

Växande utdelning. Trots att bara 20-25 % av vinsten delas ut är aktuell direktavkastning 2,7 %. Utdelningen har dessutom höjts årligen sedan 2013.

Och risker/svagheter...

Låga inträdesbarriärerna på marknaden? Klarar man konkurrensen om några större aktörer med produktion i låglöneländer lägger i högsta växeln?

Osäkerhet på huvudmarknaderna. Inte minst är effekterna av Brexit svårvärderade. Här uttrycker man (mycket bra pod!) att det är angeläget att Storbritannien fortsatt är en del av den fria marknaden för varor och tjänster, och ser med oro på möjligheterna att påverka de europeiska regelverken man är beroende av. En trög ekonomisk utveckling i Storbritannien kan självfallet också påverka negativt, framför allt om de offentliga investeringarna i "social housing" (med många fönsterventiler) fortsatt hålls tillbaka. Här pressas regeringen dock av oppositionspartiet Labour som är på frammarsch i opinionen. Dessutom har vi som bekant en orolig situation på koreanska halvön.

Inte fantastisk historik. Titon visar på långa perioder med trög utveckling. En inte ovanlig uppfattning sedan tillväxten tog fart är också att framgången bara är tillfällig, och att man är för små för att klara sig i längden.

Köper jag?
Tycker att helheten ser mycket intressant ut: ett företag med fin tillväxt och goda marknadspositioner, till en fantastiskt låg värdering. Även om det säkerligen finns branscher där inträdesbarriärerna är högre, finns stora möjligheter att fortsatt segla på trenden av energieffektivisering. Och med en växande marknad lär det finnas plats för flera aktörer. Historiken är som sagt inte fantastisk, men man agerar också i en helt annan verklighet än för bara några år sedan. Dessutom kan osäkerheten kring Brexit fortsätta att hålla pundet på låga nivåer och bidra till att exporten till USA och övriga Europa fortsätter atet växa. Så ja, aktien är mitt "hemliga" innehav med sådär 3,5 %.

Vad säger du?

söndag 8 oktober 2017

Portföljrapport - sålt Infosys, ökat på flera håll

 
Efter ett år med stora förändringar har portföljen nu gått in i en lugnare fas. Nej det innebär inte att det är slut med nya bolag, men omsättningstakten går ner. En ny prio är ambitionen att hålla en större kassa, för att bättre kunna fånga dippar.

Avveckat Infosys. Den som kikat på mitt innehav i slutet av augusti har kunnat notera att Infosys inte längre finns i portföljen. Jag har under en längre tid funderat över innehavet som gått trögt. Det som blev droppen var VDn Vishal Sikkas avgång  som följde på en konflikt med grundarna. Efter Sikkas avgång (och min försäljning) har ytterligare ett par nyckelpersoner avgått, först designdirektören  sedan teknikdirektören.

Minskat i Andrew Peller. Som jag skrev för några veckor sedan är jag inte längre lika övertygad om företagets prioriteringar, detta efter att man mycket dyrt köpt tre små vinbolag i Brittish Columbia. Efter en del funderande har jag minskat från runt 8 % till 5-6 %. Concha y Toro ligger kvar trots vissa tveksamheter, åtminstone tillsvidare. Här tror jag att valutan kommer ge ett lyft i nästa kvartal. Möjligen minskar/säljer jag då.

Hållit planen, ökat i B&C Speakers och Femsa. Har som planerat ökat i italienska högtalartillverkaren B&C Speakers, som för övrigt redovisade ett starkt kvartal t o m juni. Även mexikanska Femsa har ökat sin andel i portföljen, och båda har nu nått långsiktiga andelar i portföljen. 

Ökat i Logistec, ökat i Brampton. Har i ett par omgångar ökat i Logistec. Den senaste rapporten var bra, och intåget i Australien för vattenledningarna som Gustavs aktieblogg nämnt är intressant. Även den lågt omsatta kanadensiska tegeltillverkaren Brampton Brick har fyllts på när aktien (omotiverat) dippat.

Och vad händer nu? Jakten efter nya spännande case fortsätter såklart, om än i lite lägre takt. Senast in i portföljen är ett litet, lågt värderat, brittiskt bolag, inom en bransch med potential. Mer om det om ett par veckor. Annars fortsätter jag att fylla på utifrån dippar och att hålla en bra geografisk balans. Mer om de tankarna (och uppdaterad beräkning av verklig exponering) senare under hösten. 

Vad säger du om portföljen? Vad borde jag fundera på?